... så är det att brodda hästar! Jag stog fan 30 MINUTER igår för att brodda Baileys och fyfan va ont jag hade i ryggen sen! Man är ju tvungen att stå med böjd rygg och hålla upp hoven för att sedan rensa hålen och för att sedan försöka få i broddjäveln... Och självklart gick det inte igår, GAAH. Och sen efter ett tag sa Saga att hon hade en grej som gör att det går MYCKET enklare att sätta i brodden... Och då gick det glant efter att ha kämpat med 7 hål och sedan bara ha ett hål kvar... BLÄ. FYFAN, nu när jag rider i ett stall utan paddock/ridhus så märker jag hur mycket jag saknar sommaren... Nu blir det fan mörkt vid halv 4 så jag är alltid tvungen att rida i mörker, blä. Och så kom jag att tänka på en grej som hände för några veckor sen. Jag skulle rida igenom skogen till elljusspåret och hade min pannlampa. Helt plötsligt hör jag någonting och Baileys tvärstannar. Jag kollar på sidan där det är små träd som står ganska tätt. Då hör jag någonting som rör sig där och så ser jag en skugga. Fyfan va rädd både jag och Baileys blev, USCH.
När jag red igår så är det klart att jag inte broddar Baileys innan jag rider, och det är ju så jävla mycket snö, vilket resulterar i att hon för styltor vilket resulterar i att det blir jobbigt för henne. Så när jag har kommit en bit och ska rida tillbaka så ramlar det ner liiiite snö från en gren, och hon blir skogstokig. Det kändes som om hon skulle sticka när som helst och hon tacktade och höll på. Det hade varit okej om det inte hade varit snö och om hon inte skulle riskera att halka, men nu var det faktiskt lite scary plus att det var ett dike precis på sidan. Och inte lugnade hon ner sig sen heller utan fortsatte nästan hela vägen hem till stallet, great... Menmen, det gick bra i alla fall, och Baileys är världens bästa häst <3
For a Pessimist, I´m Pretty Optimistic.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar